Min energi pendlar ganska mycket. Ibland är jag väldigt kreativ och inspirerad och sen kommer en period när jag kan känna mig trött och inte ha motivation till något. Jag har pratat med många som känner igen sig i den beskrivningen. När jag har mycket energi mår jag väldigt bra och livet känns lätt. De här pendlingarna kan även komma samma dag.
Jag har varit ovanligt full av energi de senaste dagarna kopplat till en del insikter jag fått men så helt plötsligt igår så kände jag mig låg. Jag satte mig i fåtöljen hemma och lyssnade på tankarna och kände känslorna som kom. Tankarna sa ”Nej! Inte nu! Jag som var så glad. Jag vill fortsätta vara glad”. Den låga känslan ökade och jag gjorde den fel. Jag tog fram telefonen och bestämde mig för att ringa en kompis som jag alltid brukar bli så glad och inspirerad av att prata med. Jag berättade vad som hade hänt och frågade varför hon trodde att det blivit så. Innan hon hann säga något hörde jag mig själv svara på min egen fråga. Jag sa ”jag behöver nog bara vila lite”. Så fort jag sa det andades jag ut. I mig kändes detta så sant och så lätt och humöret blev bättre igen.
Vi fortsatte prata om det här och det visade sig att hon just när jag ringde satt och läste om depression och författaren menade att det här med att vi pendlar, ibland ganska mycket, i humör och energi är helt naturligt. Författaren skrev att vi är menade att leva i cykler precis som naturen. Ibland i full energi tillsammans med andra människor och ibland behöver vi dra oss tillbaka och vila. Problemet blir när vi gör det fel och sätter en sjukdomsstämpel på det.
Jag tänker att vissa djupa depressioner inte hade behövt bli så djupa om vi inte hade känt oss så fel när vi började känna oss låga och deppiga. Samhället förmedlar mycket att vi ska vara glada och ha energi och när vi då inte har det så är det lätt att precis som jag gjorde säga till sig själv att det, och jag, är fel. Hur känns det då? Knappast bättre. Det kan bli en snabb nedåtgående spiral där den inre kritikern fortsätter att döma oss som fel vilket leder till att vi mår ännu sämre och så fortsätter det.
Så tänk om det är okej att vi känner oss lite låga ibland? Vad jag kan göra istället för att säga till mig själv att det är fel är att säga att det är okej och fråga vad jag skulle behöva nu? När jag gjorde det efter att jag pratat klart i telefon så sa min kropp att den ville ha te och bara sitta kvar i fåtöljen och skriva en stund. När jag hade gjort det så kände jag inspirationen och glädjen komma tillbaka.
Tänk om du, när du börjar känna dig lite deppig och låg, bara behöver vila lite och ta hand om dig lite extra en stund, en dag eller en kanske en vecka? Att lugna ner tempot, boka av aktiviteter och lyssna inåt.
Så när du känner dig deppig eller dippar i energi, prova gärna att observera dina tankar och känslor och se vad som händer. Ta gärna med dig frågorna:
Vad behöver jag nu?
Vad behöver min kropp nu?
Om jag skulle vara riktigt snäll mot mig själv nu, vad skulle jag välja då?