| Mindfulness handlar om att avsiktligt, uppmärksamt och utan att värdera eller döma observera saker som de är i stunden, här och nu. Genom träning i mindfulness förbättrar vi vår uppmärksamhet och medkänsla med oss själva och andra. Det handlar om att träna oss i att vara närvarande i nuet, i det som händer precis nu. Varför är detta viktigt? Jo så att vi till exempel inte missar allt det vackra vi ser när vi är ute på en skogspromenad för att vi är upptagna med att planera morgondagens möte.
Man har länge vetat att tankar kan styra vår sinnesstämning och känsloreaktioner, men processen går också åt andra hållet: att sinnesstämningen kan styra tankarna. När man till exempel börjar känna sig olycklig är det naturligt att försöka ta reda på varför man känner sig olycklig och sedan med hjälp av den ”problemlösande” strategin försöka fixa det som vi upplever är fel och som har gett oss denna känslan. Det är så vi är vana och lärda att reagera. Vi ser ett problem och vi tar reda på hur vi ska lösa det genom att tänka ut en lösning. Det kan vara ett bra sätt om det är en tydlig känsla som till exempel rädsla i en potentiellt farlig situation där känslan, i det här fallet rädsla, leder till att vi snabbt tar reda på snabbaste vägen bort från situationen. Men det fungerar sämre om vi känner oss ledsna eller olyckliga. Vad som händer när hjärnan börjar försöka lösa ”problemet” med att vi har en känsla vi inte vill ha är att minnet börjar dra fram situationer ur det förflutna då vi kände likadant vilket leder till att vi mår ännu sämre. Att detta händer beror på att våra känslor är så starkt kopplade till minnet. Medvetandet söker hela tiden igenom våra befintliga minnen för att hitta något som liknar hur vi mår nu. Om man exempelvis känner sig hotad tar medvetandet fram minnesbilder av tidigare tillfällen när man har känt sig hotad. Detta görs i syfte att upptäcka likheter med situationen man befinner sig i nu och på det sättet hjälpa till att lösa ”problemet” med att vi känner en känsla vi inte vill ha. Detta sker jättefort, innan man ens har hunnit märka det och det kan resultera i att en sorgsen känsla kan utlösa en störtflod av jobbiga minnen och känslor. Det här är en grundläggande överlevnadsmekanism som förfinats genom evolutionen. Den sorgsna känslan som kanske inte var så stark från början kan leda till att tankar om andra situationer då vi känt likadant kommer upp och när vi börjar tänka på dom blir vi mer ledsna vilket leder till att fler jobbiga tankar dyker upp och så kan det fortsätta som en spiral som drar ner oss och gör oss ännu mer sorgsna. Eftersom vi i vanliga fall i våra ofta stressade liv inte är medvetna om vad vi tänker och ofta försöker trycka undan våra känslor för att vi upplever att våra känslor, eller styrkan på våra känslor, inte är okej så kan den här nedåtgående spiralen gå väldigt fort. När vi tränar mindfulness blir vi bättre och bättre på att lägga märke till våra tankar och känslor när de dyker upp och vi får då en chans att stoppa denna spiral innan den drar ner oss för djupt. Vi lär oss även att inte tro på alla tankar som dyker upp. Alla tankar är inte sanna och vi är inte våra tankar. Vi blir också bättre på att identifiera och acceptera våra känslor. Det här är lite komplext och man kan behöva fundera på det ett tag men det är oftast inte de jobbiga känslorna i sig som gör mest skada utan hur vi reagerar på dom. Man talar om primära och sekundära känslor. De primära är de omedelbara känslor som en situation eller händelse skapar. De sekundära känslorna är det du känner om det du känner. Ett exempel: Vi kanske känner oss nervösa över en presentation vi ska hålla. Istället för att då vara snälla mot oss själva och säga till oss att det är okej, och helt naturligt, att vara nervös så kanske vi istället blir arga på oss själva och börjar tänka att vi är dåliga som känner som vi gör och att vi minsann borde kunna klara av en presentation utan att känna oss nervösa. Den primära känslan är då nervositet och den sekundära ilska. Ytterligare ett exempel: Om vi som barn ofta blivit tillsagda att det inte är okej att gråta. ”Gråt inte”, ”stora pojkar gråter inte”, ”sluta upp att lipa, det där var ju inte så farligt” osv så kommer vi att lära oss att känna skam när vi blir ledsna och gråter. Detta kan sätta sig hårt i oss och leda till att vår hjärna kopplar ihop att vara ledsen och gråta med skam. Så när en situation händer där vi blir ledsna reagerar vi med den sekundära känslan, skam och skäms istället för att känna den primära känslan som var sorg. Så hur kan träning i mindfulness hjälpa oss med känslorna? Med hjälp av mindfulness kan vi träna in en acceptans som hjälper oss att vara snälla mot oss själva. Att identifiera vad vi känner och sedan vänligt säga till oss själva att det är okej. Det är när vi motstår och kämpar emot det vi känner som det stannar kvar. När vi kan namnge känslan och acceptera att vi känner den så försvinner den ofta betydligt fortare. Den här acceptansen betyder inte att vi bara passivt ska låta blir att göra något. Men en acceptans för verkligheten som den ser ut nu ger oss ofta mer kraft att göra de förändringar som behövs. Det blir lättare när vi inte ser på känslor som problem som ska lösas. Känslor ska kännas och sedan ebba ut av sig själv. Att känna sig olycklig ibland är en del av att vara människa. Det är en naturlig reaktion i vissa situationer. Om man låter känslan vara går den över av sig själv, ofta förvånansvärt snabbt. Men av någon anledning känner de flesta av oss inte att vi kan låta känslorna få sköta sig själva. När vi känner oss ledsna eller olyckliga känner vi att vi måste göra något även om det bara är att försöka förstå vad det är som pågår. Paradoxalt nog är det just vår strävan efter att försöka bli av med oönskade känslor som gör att vi fastnar i dem och istället förstärker dem. Trycka undan känslor är som att försöka trycka ner en badboll under vattnet. Det går bra ett tag men tillslut blir armen trött och när man släpper studsar den upp med en väldig fart. |